With great power...

När man ser på film eller läser något där superhjältar figurerar är det inte alls ovanligt att man kommer i kontakt med uttrycket "With great power comes great responsibility".
Detta uttryck är tänkt att visa att det bör finnas ett starkt samband mellan vad man kan och får göra och den standard man förväntas uppleva.
Men även om det oftast används i fiktiva sammanhang är det i verkliga fall jag tycker denna fras passar bäst.
För även om den makt och förmåga som de påhittade individerna åtnjuter är mycket större än den som till exempel poliser, politiker och kommunalråd har så har superhjältarna sällan fått sin kraft av någon.
Däremot tjänstemän har fått sin makt tilldelad från staten och indirekt från folket. De har därför ett ansvar inför hela befolkningen och hela landet att nyttja denna makt på ett godtagbart sätt. Således är det här det är viktigast att man ser till att döma människor efter en högre standard.
Det ska således till skillnad från hur det är nu vara lättare för en polis att få fängelsestraff än en civilperson (så länge som övertrampet sker i de områden där polisen har större befogenheter).
En politiker ska hårdare hållas till sitt politiska budskap och ska så snabbt som möjligt slängas ut om denne visar sig inte hålla måttet.

Varför skriver jag då detta? Det borde väl säga sig självt?
Nej, det gör inte det. Poliser kan skjuta ihjäl personer utan någon direkt risk för dem själva eller någon annan och inte ens förlora jobbet. De kan ha sex med prostituerade i baksätet på polisbilen utan några direkta repressalier.
Men mer aktuellt handlar det om våra styrande politiker. Länge har de mest inflytelserika politikerna i Sverige talat länge och väl om hur bra det är med grundläggande demokratiska värderingar och principer. Sedan så agerar socialdemokraterna på sätt som jag anser borde räknas som direkt valfusk och detta nämns bara kortfattat i media som ett smärre felsteg.
Sedan kommer vi till frågor som ipred, datalagringsdirektivet och andra frågor där de ledande politikerna talar sig varma om saker som direkt talar emot de idéer om yttrandefrihet, samlingsfrihet och frihet från övervakning och förtryck vi fått matade via skola och media i decennier. Dessa demokratiska grundidéer är tydligen inte så viktiga. Sedan när vissa ställer sig upp och ifrågasätter hur effektiva dessa odemokratiska metoder faktiskt är samt i vilken utsträckning dessa kommer kunna användas felaktigt vill de styrande mest vifta bort dessa frågor.
Sedan kommer siffror från europa som visar på att det finns en stor risk för felaktigt bruk och återigen vill tungviktarna i vår fina svenska politik inte ta i diskussionen med tång.
Tydligen är det viktigare med sakfrågor än grundläggande ideologiska ramverk som faktiskt skulle tydliggöra om våra politiker står för det de säger att de står för.

Och vad gör då folket åt dessa tydliga och grova felsteg hos politiker och tjänstemän? Ingenting.
Däremot om en politiker har fuskat lite med skatten eller kört för fort, då blir vi fullständigt tokiga.
Det som får politiker i blåsväder är alltså inte det de gör i de områden vi valt in dem i. De har inte större ansvar när det gäller de tillfällen då de har större makt utan större ansvar vad gäller rutiner och privatliv.
Således finns där ingen kontrollinstans för våra styrande politiker och eftersom det endast är där folket har en direkt kontroll inte heller för de tjänstemän som inte är invalda. Våra riksdagspolitiker kan således fortsätta välja beslut på helt godtyckliga grunder, kommunalråd kan fortsätta förvalta kommunernas pengar så att de går i konkurs och poliserna kan fortsätta leka vilda västern.

Jag frågar mig själv om boven i denna historia inte är folket självt...