torsdag 20 maj 2010

A pirate I was meant to be...

I detta inlägg ämnar jag vandra från mitt vanliga mer öppna filosofiska manér till något mer tydligt, nämligen politik och specifikt hur jag ser på vissa saker.

Som titeln antyder ämnar jag rösta på piratpartiet i valet och bland de engagerade i Sverige bemöts detta val oftast med förakt.
När det uppdagas att man är pirat får man oftast kommentarer som tyder på att man anses barnslig och kortsiktig. Ett annat vanligt svar är att "piratpartiet är ett en-fråge-parti" och hur skulle det se ut om de fick majoritet?

Jag kan börja med att säga att oavsett om jag är barnslig eller inte så har jag tänkt igenom detta beslut. Det är inte alls med kort sikt jag tänker försöka få in pirater i riksdagen utan snarare på väldigt lång sikt.
Piratpartiet har ett brett stöd hos ungdomar (även om detta kan vara mycket på grund av en trend), men det är inte troligt att de får tillräckligt med väljarstöd för att bli en större aktör i riksdagen och det är inte heller enligt mig meningen.
Jag håller inte med om att piratpartiet är ett en-fråge-parti, men visst kan vi kallas ett intresseparti. Vi har ett antal frågor som vi brinner starkare för och kan säkert kallas riktade.
Vad kan då ett riktat parti göra i riksdagen med sina knappa 4% (hoppas självfallet på en bredare marginal än så).
Då kan man ta miljöpartiet som exempel. De slog igenom som ett intresseparti och nådde knappt upp i 4%-gränsen; nu är de en maktfaktor med mer makt än deras väljarskara faktiskt antyder och tvingar de övriga partierna att ta miljön på allvar om de inte ska ge bort röster till mp.
Min förhoppning är att piratpartiet ska nå en liknande utveckling.

Men internet, det är väl ingen viktig fråga? Jo, för många är det en viktig fråga. Men det är inte den viktigaste frågan som piratpartiet verkar för. (i min personliga mening).
För mig är det viktiga att någon förstår att den nya tekniken inte ger staten rätt att gå ifrån grundläggande demokratiska värden. Att varje människa ska ha rätt att kommunicera utan att polis och andra lyssnar utan att ens ha misstanke för brott. Att människor ska kunna mötas i frihet även på internet utan att staten reglerar och lägger sig i.

Ofta pratas det om att ekonomisk brottslighet och terrorism tvingar fram dessa inskränkningar på demokratin. Men ser man rent statistiskt på dessa ingrepp så blir dessa totala integritetskränkningar sammanlagt värre än problemen de försöker lösa. Då är det i min mening ingen lösning och politikerna som sitter måste få in nytt blod som förstår att detta är en ny värld, med nya möjligheter och därmed krävs det en nyare typ av lösningar.
När det gäller denna typ av problem är rådande styre (även oppositionen) förlegad i sitt synsätt och då MÅSTE vi välja in piratpartiet, eftersom det är det enda partiet som förstår den internetiserade värld vi lever i och samtidigt vill arbeta för ett demokratiskt samhälle.

2 kommentarer:

  1. Men kunde de inte valt ett namn som var lite mer seriöst? Kanske inte är så vidare smart att anspela på något olagligt i sitt partinamn. :p

    SvaraRadera
  2. Jag tror att namnet är en kalkylerad risk. Ett namn som piratpartiet glömmer man inte i första taget och dessutom lockar det många unga (även om det kanske avskräcker en del av de äldre väljarna). Sen är det ju många i diskussionerna som vill avkriminalisera fildelning (självklart måste man då se över hur upphovsrätthavare ska kunna försörja sig, att ha ett samhälle med fri information är inte lika givande om de som frambringar denna information inte har råd att fortsätta sitt letande.)

    SvaraRadera